Supermamman.se - Hillevi Wahl

Smygpremiär för hillevi.nu!

Efter fyra år med Supermamman.se är det dags för Hillevi.nu. Här hittar ni allt jag har bloggat sen starten augusti 2003 och självklart kommer jag att fortsätta blogga.
Men jag gör även plats för andra texter och ännu mer kommentarer från er. Ni kommer t ex att hitta:

Alla mina krönikor i Metro - läs dem på hillevi.nu/metro

Jag skriver även i veckotidningen Allas - läs krönikorna på hillevi.nu/allas

Snälla pressklipp från alla möjliga ställen - hillevi.nu/pressklipp

Hela blogarkivet finns på hillevi.nu/archives.html

Har du en RSS-läsare? Då hittar du RSS-feeden på hillevi.nu/atom.xml

Bara mer, mer, mer. Välkommna till hillevi.nu!

En textmissbrukares bekännelser

Ett himla bra namn på en blogg. Fast långt. Textmissbrukaren har i alla fall snappat upp att jag kommer med en ny bok i höst. Den tredje och sista fuskmammaboken på ett tag: "Hjälp, jag ska bli tvåbarnsmamma!"
Ni kan läsa mer om boken till höger.
Och i samband med boksläppet i september tänkte jag lotta ut tio signerade ex till mina trogna bloggläsare. Det är ni verkligen värda!

Fettpaniken

Dagens krönika i Metro handlar om fettpaniken. Apropå att jag är citerad i en ny bok. En förbaskat bra bok, faktiskt. Läs och begrunda.

Det bästa med stan

Roslagen var fantastiskt. Nästan så man vill emigrera för gott. Men... det finns fördelar med stan också:
1. Bredband
2. Rinnande vatten
3. Toalett med spolmöjligheter
4. Sängen! Bred och alldeles, alldeles underbar att sova i!
5. Tvättmaskin
6. Dusch som man inte behöver lägga i enkronor i
7. Diskmaskin
8. 76 extra kvadratmeter
9. Ordentlig mobiltäckning
10. Tv-mottagning som man inte får epilepsi av att titta på

Sam var fem när han ville byta kön

Jag ligger lite efter i bloggeriet. Men här är senaste krönikan i Metro, om barn som är transexuella.
En ny rafflande krönika kommer på onsdag.

Stor affär

En trevlig sak med att umgås med nya människor i Roslagen är att man får höra nya bra barn-och-föräldrarstories.
Som den om och med den feministiskt upplysta pappan David.
Han har alltid försökt uppmuntra sin son Otto att bejaka både sina kvinnliga och manliga sidor. Inte alltid med omgivningens stora stöd.
Följdaktligen kom han till dagis på luciamorgonen och tog fröken åt sidan.
"Ja, och så vill Otto vara lucia istället för pepparkaksgubbe. Så vi har med en ljuskrona och nattlinne. MEN GÖR NU INGEN STOR AFFÄR AV DET!"
Fröken blinkade några gånger.
"Hörrudu, det är minst fem andra killar som också ska vara lucia, så det är hellugnt."

Jag vill också ha en trisslott!

Modern hade lyckats se till att fadern kom ihåg att det var mors dag.
"Har du köpt något kort nu till din mamma?"
"Det kan jag göra."
"Har du köpt något till din lillebror också? Han fyller år på måndag."
"Jag köper kort."
"Ska du inte köpa något mer?"
"Jag köper trisslotter."
"Jaja. Det blir nog bra."
Han är trots allt man. De kommer undan med sådant. Modern insåg därmed att hon skulle få ett kort och en trisslott, hon också.

I morse var det mors dag. Fick modern kaffe på sängen? Nix.
Fick hon något kort? Nix. Trisslott? Nix.
Till slut stämde hon själv upp i en sorglig Ja må hon leva.
"Jag frågade om storebror ville sjunga, men det ville han inte", var faderns klena ursäkt.
Då brast det för modern.
"JAG VILL OCKSÅ HA EN TRISSLOTT!"
Hon tog i så ytterligare en bit av målarfärgen i taket ramlade ner.
Fadern såg något överrumplad ut över detta utbrott. Men sa att jaha, jaså. Och att han nog skulle ta och gå ut med kartongerna till återvinningsstationen.
Varpå han kom hem, en halvtimme senare, med fyra trisslotter.
Modern vann femtio kronor på den ena.
Och därmed var hon ganska nöjd.
Men inte sjutton tänker hon anstränga sig när det är fars dag, inte.

Rätt svar

Modern: "Skulle du vilja att jag såg ut som en fräsch 17-åring?"
Fadern: "Du gör ju det!"
BING! Rätt svar! Fadern har just vunnit en sprillans ny bil!

Så klarar du majpaniken

Katerina Janouch ger världens bästa tips om hur en stressad förälder överlever maj månad. Maj är det nya december, skriver hon, apropå alla avslutningar och utflykter och picknickar och klassträffar och grillfester och föräldramöten och ännu fler utflykter och hjääälp!

Belinda om sin pappa, dr Phil

Belinda Olsson har skrivit en lysande krönika. Igen. Den här gången om Dr Phil.
Tänk om han var vår Barnombudsman, skriver hon. Ja, tänk om...

Hans-Uno är död

Fantastiske Hans-Uno Bengtsson är död. Det är ju inte klokt. För det första var han ju så levande alldeles nyss. För det andra... så borde han om någon kunnat upphäva fysikens lagar.
Jag har lyssnat på honom ibland. I små eller stora sammanhang. När han pratat om kvantfysik - och blivit lika såld varje gång. Det var något nästan religiöst över hans entusiasm. Detta sprudlande yrväder. Jag DRÖMDE kvantfysik i månader efteråt. Kunde inte prata om annat.
Och nu. Jag fattar inte.
Vad dog han av? Den där jävla cancern?
Men det är väl med döden som med kvantfysiken. För att citera John von Neuman: "Kvantfysik är inte något man förstår, utan något som man vänjer sig vid."

Jag har sett 27 procent av världen

Tydligen. Kunde ju inte låta bli, nu när Hanna och Henke hade gjort globetrotter-testet.
(Lite överkurs att kunna alla ländernas namn på engelska, by the way. Belarus är för ävrigt Vitryssland, men det vet man nog om man har varit där.)
Tjugosju procent är kanske inte så illa pinkat. Men märk väl att 99 procent av de resorna gjordes innan jag blev tvåbarnsmamma. Och jag vet inte om allt det där i USA räknas - jag åkte runt med en greyhoundbuss och var mer död än levande.
Numera tycker jag att en tripp till Roslagen är höjden av äventyr och reslust.

Fy fan vad vi är bra!

Vi har slutat amma. Efter arton månader. Det känns nästan skrämmande stort. Läskigt - och underbart högtidligt på samma gång.
Det är väl som när barnen tar studenten.
Man översköljs av ett stort YES! jag klarade det! Barnet överlevde - åtminstone so far - och nu går det in i en ny fas.

Detta understryktes inte minst av att ett tjockt kuvert väntade innanför dörren där hemma. Adresserat till vårdnadshavaren av lillebror. Antingen var det sjukhuset eller...
"Erbjudande om plats i kommunal barnomsorg"
Vi hade fått en plats på storebrors fantastiska förskola i augusti.
Tjohoooo!
Vi dansade runt. Han har blivit antagen! Till bästa stället! Med de bästa fröknarna!
Det var som om han hade kommit in på Yale. Eller Princeton. Minst!

I bredbandsland igen

Nu är vi hemma från Roslagen. Hemma i bredbandslandet.
I Roslagen fick vi inte ens in ettan och tvåan. I alla fall inte i mer än tio minuter i sträck. Vi kopplade upp oss via mobil. Det höll i sisådär fem minuter.
Och vet ni vad? Det var förbannat skönt. Precis vad jag behövde.
Man borde dra ur kontakten lite oftare...

Mmm...

Storebror gillar M.
"Titta, där är ett M - fast upp och ner!", sa han konfunderat när han såg ett dubbel-w på en reklamskylt.
"Det är ett dubbel-w", det har du i ditt efternamn, W-A-H-L", bokstaverade modern och tog glatt upp sitt id-kort bara för att visa.
Storebror darrade på underläppen.
"Men jag vill ha ett M!"
Modern suckade förnärmat och stoppade ner id-kortet.
"Men då skulle du heta Mahl...".
"Ja, det vill jag heta! MMMAAAHL!"
Han får väl byta namn när han blir 18.